Magnolia Electric Co. - The Dark Don't Hide It

Sommarens bästa låtar 6

Vad skönt det är att få totala musikögonblick. I sommar har Magnolia Electric Co släppt ännu en bra skiva, Josephine. Men min högtidsstund har varit att återupptäcka den här låten. När den kom på en sen natt så var det tur att ingen såg mig. Jag såg nog rätt patetisk ut men ibland är det bara att åka med.

När Jason Molina och hans mannar ökar tempot lite mer än de brukar så blir det alltid kalasbra. Då slår de undan fötterna på nästan alla sina amerikanska rockbandskollegor.

Chris Clark - Something's Wrong

Sommarens bästa låtar 5

Vilken tur att de aldrig tar slut, soullåtarna från 60-talet. Chris Clark, en av väldigt få vita sångerskor på Motown har här fått till en förstklassig danslåt.

Har det regnat mycket i sommar? Det bryr man sig inte om när Clark sjunger om sin saknad.

Thåström - Axel Landquists Park

Sommarens bästa låtar 4

Tågbiljetten är bokad. Äntligen ska det bli av att se honom live. Malmöfestivalen den 20 augusti, här kommer vi!

Thåström har verkligen hittat storformen på de två senaste skivorna och det sägs ju att live ska det vara ännu bättre. Det är så många låtar jag vill höra men spelar han den här så är blir jag en mycket nöjd man.

Vi möttes första gången en snöslaskig kväll
i Axel Landquists Park
Hon hade blå ocean ögon med stänk av smaragd
Hon vas om en ros doppad i svavel
Hon fråga med ett leende
ingen nu levenade mänska skulle kunna stå emot
Kan du bästa vägen till Brno?
Kan du snälla... ta mig härifrån?

Pilträdens löv föll den kvällen
Och just innan det sista tog mark
Kunde man höra en fågel som sjöng
i Axel Landquists Park
i Axel Landquists Park

Jag kände mig märkligt ung den kvällen
När jag simma in i hennes blå ocean
Kan det va det här dom skriver alla böcker om
tänkte jag, jag tror hon tänkte samma sak
Det finns ingenstans dit jag inte hittar, ljög jag
Ingenstans dit jag inte ska
Vi tog varandras hand och allt annat försvann
Det var dags...dags att ge sig av...

VÄRLDSKLASS!

Bob Dylan - You're A Big Girl Now

Sommarens bästa låtar 3

Vad ska man säga. Det här är 100 % perfekt. in i minsta detalj. Mer behövs egentligen inte sägas. Jag avskyr när folk sönderanalyserar musik. Musik ska inte analyseras den ska lyssnas på med hjärtat. Så gör jag i alla fall.

Av de fem fantastiska verserna så är vers två min absoluta favorit. Det kan vara musikhistorens bästa sekunder.

Our conversation was short and sweet
It nearly swept me off-a my feet.
And I'm back in the rain, oh, oh,
And you are on dry land.
You made it there somehow
You're a big girl now.

Bird on the horizon, sittin' on a fence,
He's singin' his song for me at his own expense.
And I'm just like that bird, oh, oh,
Singin' just for you.
I hope that you can hear,
Hear me singin' through these tears.

Time is a jet plane, it moves too fast
Oh, but what a shame if all we've shared can't last.
I can change, I swear, oh, oh,
See what you can do.
I can make it through,
You can make it too.

Love is so simple, to quote a phrase,
You've known it all the time, I'm learnin' it these days.
Oh, I know where I can find you, oh, oh,
In somebody's room.
It's a price I have to pay
You're a big girl all the way.

A change in the weather is known to be extreme
But what's the sense of changing horses in midstream?
I'm going out of my mind, oh, oh,
With a pain that stops and starts
Like a corkscrew to my heart
Ever since we've been apart.

Nick Cave - Easy Money

Sommarens bästa låtar 2

"ALL THE THINGS FOR WHICH MY HEART YEARNS"

Textraden ovan är den som varit envisat denna sommar. Jag nynnar på den konstant.

Att ligga och lyssna på den här låten på nätterna är något av det trevligaste man kan göra. Nick Cave gör här kanske sin bästa röstinsats någonsin. Och tänk att ett i grunden så enkelt pianokomp kan vara så oerhört effektivt. När det sen byggs på med bakgrundssång, stråkar, akustiska gitarrer och ett underbart lyhört trumspel så blir det gåshud hela vägen.

Wooden Shjips - Start to dreaming

Sommarens bästa låtar 1

Som alltid är musik räddningen här i livet. Jag har valt ut 20 sånger som kommer att presenteras här inom den närmaste tiden. Sånger som spelats om och om igen i sommar.

Först ut är Wooden Shjips. Den här låten, Start to dreaming, är så makalöst bra att jag närmast blir galen. Den tar mig på en resa som bara för mig framåt och aldrig hem igen.

Den 2 juni såg jag bandet i Stockholm. Det var alldeles underbart bra. Då spelade de inte den här låten. Men jag hoppas att de gör det på Nefretiti i Gbg den 13 augusti. Vilket som så är det det en låt jag lyssnat på nästan varje kväll hela sommaren.

Roskilde 2009 sammanfattning

Jag har i vanliga fall oerhört svårt att ’komma ner’ efter en Roskildefestival. I år är det sannerligen svårare än någonsin för det var verkligen helt underbara dagar. Solen sken konstant, badsjön var varmare än någonsin, festerna var perfekta varje dag, campingplatsen utmärkt, vännerna underbara, toasten hos Hjaltes lika god, stämningen som den bara kan vara på denna plats och så förstås all den underbara musiken som strömmade ut från scenerna.

2009 är faktiskt det bästa året någonsin för min del. Det känns nästan töntigt att skriva, men det enda som var fel med den var att den tog slut:)

Nedan följer en liten redovisning av musiken i den turordning den sågs och vad jag tycke om den.

TORSDAG

Social Distortion
Ett bättre öppningsband för min del är svårt. Efter att ha sett dem för en vecka sedan visste jag dock att låtvalet på turnén inte riktigt passar mig. Ändå en kalasbra start och genast kände man att det här kommer bli en stor festival.

Lucinda Williams
Den lilla stund som hanns med var skön. Lucinda har en fantastisk röst och hon verkade skönt salongsberusad. Men jag var tvungen att rusa vidare.

Fucked Up
Det var hit jag rusade från Lucinda. Och det är verkligen inget jag ångrar för det blev i slutändan toppkonserten på hela festivalen. I en timme så var det totalt ös framme vid scenkanten och jag har aldrig varit så här exalterad efter en punkspelning. Jag kan inte i ord beskriva hur jag kände under en timme. Musiken intog i alla fall hela mig och lyfte mig upp till en närmast magisk plats.

The Gaslight Anthem
Det kändes som en närmast omöjlig grej att gå på en konsert direkt efter Fucked Up spelningen men det här såg jag ju också fram emot väldigt mycket. Och New Jersey bandet lyckades faktiskt med bedriften att få mig att glömma Fucked Up för stunden. Gaslight Anthem var heltända och deras rockmusik borde verkligen slå stort.

Trentemoller
Dansk techno avslutade första dagen på stora scenen. Och för stunden var det ganska ok men egentligen lämnar det inte mycket efter sig.

FREDAG

Pablo Moses & U-Roy
Varje år finns det några reggaelegendarer på plats på festivalen. I år var det dessa två. De körde var sitt avsnitt med låtar med samma musiker. U-Roy började och jag tyckte han var bäst, fast att det på skiva är tvärtom. I några låtar så svängde det verkligen men annars kan man mest säga att det var habilt.

Mono
Återigen valdes Fleet Foxes bort på en festival. Jag kände mer för japansk postrock just då. Kanske ångrar jag det lite nu. Monos låtar låter verkligen nästan exakt likadant. Den lååånga första låten var riktigt skön med typiskt lunga och manglande partier om vartannat. Sen var de andra låtarna samma sak fast lite sämre.

Glasvegas
Jag gillar verkligen hittarna med dessa skottar. I övrigt så är det mest halvsåsigt, tycker jag. Ändå hade jag rätt höga förväntningar på spelningen. Och visst, de ser coola ut och inledningen med Geraldine känns verkligen. Men sen blir det oinspirerat och efter 25 minuter är jag ganska less. Jag stod kvar en stund till men kände istället för att ladda inför nästa spelning.

Nick Cave & The Bad Seeds
Åh, vad skönt det var att äntligen få se denne man. Från att ha varit ett relativt stort fan tidigare så blev jag ett massivt fan med senaste skivan Dig Lazarus Dig. Och från scen levererade han förkrossande låtar som The Ship Song, Weeping song, Midnight Man, Stagger Lee och framförallt There she goes my beautiful world. Låtar som nådde mig med kärlek rakt in i bröstet. En alldeles lysande spelning även om han gärna fått köra lite mer nytt.

The Field
Den svenska dansakten The Field är en av ganska få band inom den här genren som jag gillar. Live fungerade det helt okej även om jag just då var för trött för att ta in det mer experimentella. Jag vill ha monoton dansmusik om det ska vara av den här sorten.

2ManyDjs
För stunden hade jag ingen lust med Oasis som gick på scen samtidigt utan hade fått för mig att 2ManyDjs klippande och klistrande skulle vara bättre. Men nä, de var så länge jag såg dem inget vidare kul.

Oasis
Lagom till de sista 35 minuterna sökte jag och Carl upp Andreas flagga vid Orangea scenen och då fick vi verkligen en skön hitkavalkad till buds. Liam sjöng fantastiskt och Noel lät bättre än jag någonsin hört honom. Live Forever var enorm och en av festivalens höjdpunkter.

Grace Jones
Perfekt musik att flamsa till utanför tältet. Inte för att musiken var flamsig, den var ju kalasbra. Men vårt humör var flamsigt och ett par av festivalens bästa timmar flöt förbi i en perfekt symbios med Grace Jones skinkor.

LÖRDAG

Håkan Hellström
Lite lite oroad var jag för Håkan på stora scenen när jag fick reda på spelschemat. Men oron försvann redan vid frukosten denna lördag. Lite vin och sen flöt timmarna på närmast perfekt fram till fyra. Vi höll oss från att gå på andra spelningar innan utan satte all fokus på Håkan. Vi var framme bara någon minut han intog scenen och allt kändes perfekt och det var precis vad det blev. Rösten var fantastisk, bandet kunde fylla ut stora scenen och publiken var klart tillräcklig. Jag var överlycklig under hela spelningen. Så ska livet vara jämt.

Amadou & Mariam
Lördagen fortsatte mycket starkt. Duon från Mali fräste fram ett groove som faktistk lät bättre utanför tältet än inne i det. Ljudet blev perfekt där och där satt vi och njöt av våra mojitos. Eller i alla fall de flesta av oss, för min kom det en tjuv och tog. Men jag såg honom och efter ganska mycket ståhej så fick jag åtminstone pengar tillbaka.

Tony Allen
Mer afrikanskt stod sen på programmet. Allens nya afrobeat skiva är mycket bra så förväntningarna var höga. Jag tror inte de infriades till max men å andra sidan var fokusering något oklar.

LA-33
Timman slog 24 och det var dags för dans, Salsa av alla sorter. Men man ska aldrig bli förvånad för det var en alldeles underbar timme.

Pet Shop Boys
De har sina hits och Always on my mind lät fantastisk i natten.

SÖNDAG

Pete Doherty
Festivalens stora överraskning för min del var det akustiska setet av den här mannen. Helt otroligt bra hela vägen var det. Rösten pendlade mellan punkig och perfekt berättande. Gitarrspelet var fenomenalt och den som bara läser om Pete Dohertys skandaler i tidningarna ska genast lyssna på honom istället. Jag ger honom nästen genistämpel efter den här spelningen.

Ulf Lundell
Äntligen fick man då se honom. Och det var ungefär som jag trodde, kanske lite bättre till och med. Han valde att köra nästan enbart rockigt från den stora scenen vilket nog visserligen var klokt. Men för mig som har lite svårt för hans röst, när han ska vara sådär manligt hes, så blev det lite väl mycket av den biten. Fast bandet han hade med sig pumpade på mycket bra och groovet var ständig där. Och den ganska lilla publiken längst fram var verkligen överlycklig.

Eagles Of Death Metal
På skiva blir detta band alltför plojigt för mig, mer en gimmick än ett riktigt band. Frågan är om jag tycker samma nästa gång jag lyssnar för live var det verkligen något helt annat. Sköna riff strömmade ut mest hela tiden det kändes verkligen mest som ett riktigt bra rockband.

The Bronx
Förväntningarna var stora efter att ha sett bandet några gånger tidigare. Tyvärr så var roskildespelningen den klart mest oengagerade jag sett från bandet. En märkligt liten publik hade samlats så kanske spelade det in. Fast visst hettade det till några gånger och många som inte sett dem innan verkade verkligen nöjda. Jag var det som sagt inte riktigt.

Madness
Endast några få låtar hans att höras på med Madness. Härliga Forever Young från nya albumet var riktigt bra och även några gamla klassiker som fick publiken att gå bananas lät okej.

Yeah Yeah Yeahs
Det är fick bli sista bandet för mig på årets festival. Både den mentala och den fysiska hälsan var på väg att ta slut. Karen O och hennes band lyckades dock få mig att hålla ångan uppe. Bara att köra cover på Human Fly med The Cramps fick mig pigg igen. Slutet av spelningen sågs utanför tältet och det lät bra och jag hade det bra och det var slutet på Roskilde 2009 som, som sagt, känns som den allra bästa festivalen jag varit på någonsin. Tack alla för det.

Roskilde 09

Orkar inte sammanställa något nu. Men jag kan kort säga att det kanske var den bästa av mina 15 år där. Magisk på alla sätt.